Okt 022017
 

Mumien Open spelades i Lund i helgen med 34 deltagare och efter ett delvis nytt koncept. Låga startavgifter, inga priser, gratis och stadig frukost, livesändning på alla bord och spel i tre jämnt rankade grupper ingick i upplägget. I A-gruppen vann Emil Lindahl, Växjö medan hemmaspelarna Roger Nilsson och Erik Kasselstrand tog hem grupp B respektive C. Här berättar arrangör Carl-Martin Sikström om turneringen och på länkarna nedan hörs några deltagarröster.
Resultat finns på SK Mumiens hemsida.

Christer Landgren, Ystads SS
Olof Sandström, Limhamns SK
Emil Lindahl, Växjö SK
Mats-Erik Pistol, Oves SK

Sep 052017
 

220px-Svetozar_Gligorić_1966I TfS berättar Jan-Erik Westman om OS i Havanna 1966. En av deltagarna var Svetozar Gligorić (bild från 1966) och Anders Sandström intervjuade honom för Schacknytt i september 2003. Ett utdrag:

Och han berättar om flygresan från England till schackolympiaden i Havanna 1966, där halva världseliten kunde ha strukit med när planet fick maskinfel över Atlanten och fick linka tillbaka till det brittiska fastlandet på halv motor.
Den ryska truppen omväxlande sov och söp sig genom den utdragna panikincidenten. Överledaren Bondarevsky fick väckas med milt våld när planet väl landat i säkerhet i England.    Han vägrade i det längsta att tro på uppgiften att man var tillbaka på ruta ett igen.
- You are joking! It´s not funny! var den yrvakne Bondarevskys reaktion.
Gligoric själv drog en filt över skallen under stora delar av den skakiga flygturen och förlitade sig på sin förmåga att tänka positivt – den hade fungerat under hans partisantid i kriget och den fungerade nu.
Men den vettskrämde stormästaren vid han sida – namnlös här, för vem f-n hade inte blivit rädd – insisterade på att peka ner mot Atlantens gråkalla dyningar och fråga:
”Can you help me? Can you swim? Please!”
I perspektivet 1000 meters fallhöjd utan fallskärm, nollgradigt vatten,  300 mil från land och livräddning av kostymklädd icke simkunnig schackmästare i hundrakilosklassen svek den positiva andan vår vän Svetozar.
Han blev svaret skyldig!

Långt senare i Havanna, dit man omsider flugits i nyreparerat plan – (”Du måste ha ett plan”, eller hur det nu var Larsen sa) – såg nämnde stormästare, nu relaxande vid poolen med en drink i handen, sin forne stolsgranne tillryggalägga längd efter längd av uppenbart kompetent frisim i bassängen.
I den nyss till livet återvände steg upprördheten – trots paraplydrinkarna och det kubanska solskenet – snabbt till flygincidentsnivå igen.
Och han utropade:
”Look at Gligoric! He is swimming like Johnny Weissmüller! And he wouldn´t tell me in the plane!!”