Schackskolan

Start | Om schackskolan | Tekniska råd | Ordlista | Litteratur | Länkar | Kontakta oss

1: Utveckling, något om spelöppningar | 2: Kungsangrepp, offer | 3: Slutspelet, en början? | 4: Positionella och materiella värden | 5: Slutna ställningar och öppna linjer | 6: Bondecentrum - maktcentrum! | 7: Fängslingar och fällor | 8: Dubbelbönder | 9: Centralisering i slutspel | 10: Tornslutspel | 11: Effektiv pjäsplacering | 12: 7:e raden | 13: Blixtar ur det blå | 14: Det slitsamma positionsspelet | 15: Svaga fält | 16: Slutspelsprinciper | 17: Förberedelser - viktigt? | 18: Strategi och taktik | 19: Den som gapar över mycket... | 20: Du är bättre än Du tror...

Avsnitt 1: Utveckling, något om spelöppningar

En ställning att förbättra?

I diagrammet ovan står både vit och svart egentligen mycket dåligt. Deras ställningar är nämligen helt outvecklade. Men eftersom bådas ställning är lika outvecklad, är det ingen fara för någondera av dem. Antag däremot, att den ena parten hade varit väl utvecklad och den andra inte alls (han kunde ju ha gått fram och tillbaka med en pjäs, medan den första hade flyttat ut sina pjäser). Då hade situationen varit annorlunda. Se som ett exempel följande diagram.

En för vit urusel ställning

I ovanstående ställning är, oavsett vem som är vid draget, vit positionellt helt förlorad.trots att svart inte har ett enda konkret hot. Orsaken är att svarts pjäser har en överlägsen utveckling. De täcker med sin eldkraft en stor del av brädet. Vit kommer inom kort att kvävas av den svarta anstormningen.

Konsekvensen av det sagda är att varje schackparti i inledningen, dvs under spelöppningen, måste bli en tävlan om att dels flytta fram de egna pjäsernas positioner, dels arrangera pjäserna så att inga egna pjäser står i vägen för övriga egna pjäsers eldgivning. Man talar om att skapa öppna linjer, ett fundamentalt begrepp, som vi strax ska belysa i det partiexempel som följer. I allt utvecklingsspel måste man naturligtvis också samtidigt hela tiden tänka på att undvika materiella förluster och sörja för den egna kungens säkerhet.

För 150 år sedan hade schackspelarna i allmänhet föga förståelse för hur fundamental tanken att det gäller att utveckla pjäserna så snabbt som möjligt är. Det fanns ingen utarbetad schackteori. Den tidens stora schackgeni Paul Morphy, däremot, tycks ha haft fullt klart för sig, hur det hänger ihop. Vi ska i två exempel se hur han tack vare att han utvecklar sina pjäser snabbare (och bättre) än sin motståndare hemför eleganta segrar. Motståndare är i båda fallen en av den tidens amerikanska mästare, Alexander Meek. Det första partiet, som spelades 1855, kommer vi att underkasta en elementär och ingående analys.

KUNGSGAMBIT

Paul Morphy - Alexander Meek

1.e4

Ett av de allra starkaste dragen att börja ett schackparti med. Många tycker att inget annat begynnelsedrag går upp mot detta drag. Varför är det så? Det gäller att dels få ut pjäserna så snabbt som möjligt, dels att sprida befintliga egna pjäsers eldkraft över ett så stort område som möjligt. Draget 1.e4 uppfyller dessa krav. Vits drottning riktar nu sin eldkraft mot alla fält på diagonalen d1-h5 och vits kungslöpare på samma sätt mot alla fält på diagonalen f1-a6. Vits kungsbonde står redo att slå eventuella fiendepjäser på f5 och d5 och att vid behov gå fram till e5. I diagrammet nedan markeras de nytillkomna verkningsfälten för vits dam och kungslöpare.

Verkningsfälten för vits dam och kungslöpare

1e5

Svart svarar med samma mynt.

2.f4

Därmed har spelöppningen "Kungsgambit" uppstått. Textdraget kan verka överraskande! Vit offrar en bonde. Svart kan ta bonden, och det gör han också i detta fall, vilket inte är något fel. Vad har då vit för baktanke? Svaret kommer strax.

2exf4 3.Sf3 g5 4.Lc4

Ställning efter 4.Lc4

I diagrammet ser vi, hur vit kommit ut med två angreppspjäser, nämligen kungsspringaren och kungslöparen. Han står även beredd att genomföra kort rockad, ett drag som ofta är värdefullt att hinna med tidigt. Svart har använt ett tempo (genom att klicka på det understrukna ordet kommer Du till en förklaring av det i ordlistan) till att försvara sin framskjutna bonde med draget 3g5. Han måste vara beredd på att vit spelar d4 med hot att slå bonden på f4. Det anses att vit i denna ställning har ersättning för den offrade bonden.

4Lg7 5.h4

Andra bra utvecklingsdrag här är 5.0-0 och 5.d4. Med textdraget hotar vit bl a att slå på g5 med sin h-bonde och öppna en tornlinje mot svarts kungsställning.

5g4

Svart räddar sin hotade g-bonde genom att gå fram med den. Fördelen med detta drag är att det vinner ett tempo. Vit måste ju offra ett drag på att flytta undan sin springare. En nackdel är att svarts f-bonde nu inte längre skyddas av g-bonden och senare, då vit hunnit med dragen d4 och 0-0, kommer att angripas av löparen på c1 respektive tornet på f1.

6.Sg5!

Vit räddar sin springare och angriper samtidigt svarts bonde på f7, vilken ju redan tidigare var angripen av löparen på c4. Svart måste nu använda ett drag till att skydda sin bonde eller gå framåt med den.

6Sh6

Svart försvarar sin bonde, samtidigt som han utvecklar sin kungsspringare. Tyvärr är det tveksamt om springarens nya placering är idealisk. Det anses nämligen, att en springare som regel inte står bra på ett kantfält. (Kom dock ihåg att i schack gäller knappast någon regel utan undantag.) Att rädda f-bonden genom att avancera med den hade i detta fall inte gått, eftersom vit då spelat 7.Sf7 och vunnit kvalitet.

7.d4!

Vit får med detta drag ett starkt bondecentrum. De två centrumbönderna angriper 4 fält på 5:te raden. Samtidigt angriper vits damlöpare svarts bonde på f4.

7f6

Angriper vits springare, som inte har något flyktfält. Detta har vit emellertid räknat med. Han har sett att han i gengäld kommer att kunna erövra svarts springare på h6.

8.Lxf4 fxg5 9.Lxg5 Lf6

Ställning efter 9Lf6

10.Dd2

Som nämnts hade vit här kunnat återta den förlorade springaren med 10.Lxh6. Fortsättningen hade kunnat bli 10Lxh4 11.Ke2 och t ex 11Df6 12.Txh4! Dxh4 13.Lg7 med fördel för vit, som har den bättre utvecklingen av sina pjäser. Vit har emellertid nu sett att han genom att låta svart behålla sin kungsspringare och i stället för att ta denna prioritera den egna pjäsutvecklingen kan vinna en snabb seger.

10Lxg5 11.hxg5 Sf7 12.Lxf7+ Kxf7 13.Df4+ Kg8 14.O-O

Ställning efter 14.0-0

Lägg märke till hur ställningsbilden domineras av vits tunga pjäser på f-linjen. Denna linje är här ett exempel på den tidigare nämnda öppna linjen. Inga bönder är i vägen för de tunga pjäser (dam och torn), som tagit linjen i besittning. Svart kan varken nu eller som vi ska se senare ställa någon av sina pjäser på f-linjen. De skulle obevekligt slås av vits dam, uppbackad och skyddad av tornet på f1. Vit har hunnit med att rockera. Han hotar att i nästa drag sätta svart matt genom Df7#. Svart däremot har hela sin damflygel outvecklad. Därför bör det inte överraska, att vit nu i några få drag kan avsluta partiet med en elegant seger.

14De7

Svart parerar matthotet 15.Df7#.

15.Sc3 c6

För att förhindra det ödeläggande draget 16.Sd5.

16.Tae1

Vits två senaste drag är rena utvecklingsdrag, vilka avslutar vits utveckling. Samtliga vits pjäser står beredda till insats.

16d6

Ställning efter 16d6

17.Sd5!

Men vad nu, det var ju detta drag som skulle förhindras med 15c6. Vit offrar igen, trots att han ligger under med löpare mot bonde. Slås inte springaren, tränger den in i svarts ställning med död och undergång som följd.

17cxd5 18.exd5 uppgivet.
Svart gav slaget förlorat, eftersom han insåg att han inte blott skulle förlora damen utan även bli matt inom några få drag. Damen är hotad. Flyr den, måste den fly till en ruta, varifrån den kan skydda (rikta sin eldkraft mot) både f7 och f8, dit vits dam annars kan gå och sätt svarts kung matt. Den enda tänkbara rutan är då g7, men på 18Dg7 följer 19.Te8+ Df8 20.Dxf8#.

FRANSKT PARTI

Paul Morphy - Alexander Meek

1.e4 e6

I detta parti, som spelades 2 år senare, alltså 1857, inleder svart med ett mer återhållsamt drag än i föregående parti. Även detta drag anses starkt och utvecklingsbefrämjande. Det följs ofta av 2.d4 d5, varpå spelöppningen kallas Franskt. Man kan säga, att 1e6 utgör en bra förberedelse för just 2d5. Bonden på e6 skyddar ju bonden på d5.

2.d4 g6?!

Nu går svart för långt i återhållsamhet. Textdraget är inte tillfredsställande.

3.Ld3 Lg7 4.Le3 Se7 5.Se2 b6 6.Sd2 Lb7 7.O-O d5

Först här kom d5, men trots dröjsmålet kallar vi spelöppningen Franskt parti.

8.e5!

Ställning efter 8.e5

Felet med svarts spelöppningsbehandling är inte så mycket att hans pjäser inte har kommit tillräckligt långt framåt. Svarts damlöpare har fått sin verkningslinje avskuren av den egna bonden på d5. Svarts kungslöpare har fått sin verkningslinje avskuren av den välförsvarade, framskjutna vita e-bonden. Den senare, som behärskar rutorna d6 och f6, bidrar starkt till att vit behärskar mer terräng än svart. Vits pjäser är i högre grad än svarts lättrörliga, vilket innebär en fördel för vit.

8O-O 9.f4

Nu hotar vit att med g4 och f5 igångsätta ett angrepp mot svarts kungsställning. Svart vidtar omedelbart motåtgärder.

9f5 10.h3

Vits strävan är fortfarande en framryckning med g-bonden, vilket textdraget är en förberedelse för. Nackdelen med 10.exf6 e. p. Lxf6 är bl  att svarts kungslöpare då skulle bli mer aktiv.

10Sd7 11.Kh2

Detta är ytterligare en förberedelse för g4. Vits avsikt är att öppna g-linjen, placera ett torn på denna linje och använda den som uppmarschlinje vid ett kungsangrepp.

11c5 12.c3 c4

Medan vit har de bästa förutsättningarna på kungsflygeln, är det svart som har angreppsmöjligheterna på motsatta sidan. Men en svart offensiv på damflygeln skulle ta lång tid, dvs många drag, och drabbar dessutom inte motståndarens hjärtpunkt, eftersom vits kung står väl skyddad långt borta på h2.

13.Lc2 a6

Svarts försök till motspel på damflygeln är alldeles för långsamt och utan energi.

14.Sf3 h6

Vit hotade 15.Sg5 med erövring av bonden på e6.

15.g4 Kh7 16.Tg1

Vits uppmarsch är i full gång, medan svarts på motsatta sidan knappt har börjat.

16Tg8 17.De1

Damens medverkan i kungsangreppet är väsentlig. Efter textdraget har vits dam möjlighet att alltefter lämplighet ta sig vidare till g3 eller h4.

17Sc6

Förhindrar 18.Dh4 och förbereder en framstöt med svarts b-bonde.

18.Sh4!

Ser kanske menlöst ut men utgör ett farligt förtäckt hot att slå svarts bonde på g6. Svart tycks inte tillräckligt uppmärksamma faran.

18Df8?

Svart måste försvara sin kungsflygel och speciellt fältet g6, lämpligast med 18Sf8. Vit kunde sedan ha fortsatt med t ex 19.Dg3 Se7 20.Tg2 b5 21.Tag1 och utövat ett starkt tryck mot svarts kungsställning. Vit har fördel.

Ställning efter 18Df8?

19.Sxg6! Kxg6 20.gxf5++ Kf7

Efter 20Kh7 21.fxe6+ Kh8 22.exd7 skulle vit leda med 3 bönder och ha en överlägsen ställning.

21.fxe6+ Kxe6 22.f5+ Ke7

Även 22Kf7 23.e6+ Ke8 24.exd7+ Kxd7 25.Sf4 skulle ge vit avgörande fördel.

23.Dh4+ Ke8 24.f6 Lxf6

Eller 24...Lh8 25.Dh5+ Kd8 26.Lxh6 med överlägset spel för vit.

25.exf6 Txg1 26.Txg1 Sxf6 27.Lg6+ Kd7 28.Lf5+ Ke8 29.Lxh6 Dh8 30.Tg7! Sg8
och svart gav samtidigt upp, när han insåg att han skulle bli matt genom 31.Ld7+ Kf8 32.Df2+ Sf6 33.Dxf6#.

En övningsuppgift

Vi har i detta avsnitt talat en del om tempon och betydelsen av att snabbt få sin pjäser i aktion. En tempovinst kan vara avgörande för partiets utgång. Det händer någon gång att man genom att offra en pjäs kan vinna ett avgörande tempo. I diagrammet nedan återges en ställning, som uppkom i ett snabbschacksparti mellan stormästarna Lobron och Kortchnoi i Frankfurt 1998. Vit (Lobron), som är vid draget, fann en elegant vinstväg. Uppgiften är inte lätt, men som ledning nämner vi, att vit i detta fall just genom ett offer vinner ett avgörande tempo och sedan sätter sin motståndare matt. Sök att finna inte bara inledningsdraget utan även hur vit ska spela vid olika alternativa försvar!

Hur vinner vit?

Vill Du kolla Din lösning, så klicka här!